Det var en gång en gård som hette Beteby och som låg i en dalgång vid en å, som var större än den som finns vid Tyresta.

På Beteby fanns det husdjur som kor, hästar, fasaner och höns. Det var väl känt på orten, hur bra djuren trivdes på Beteby och hur bra de togs om hand. Det sägs, att kvinnorna på gården arbetade hela tiden nära liv och död och satte avtryck med sina kunskaper och sina tankar om humanismen, att man ska hjälpa varandra utan att ha egna vinstintressen i sak. Kvinnorna ansåg nämligen, att människorna hade ett lika värde. Och det var också därför djuren trivdes på Beteby gård, sa man.

Man vet, att en kvinna flyttade en gång med sin man till Beteby gård. Kvinnan hette Brita Ersdotter.
Efter några år blev Brita änka och fortsatte själv driva gården och arbetet.       De tama och de vilda djuren trivdes och fann stillhet och ro på Beteby.

För det är nämligen så, är du inte trygg och i balans med dig själv och trivs inte, så trivs inte dina djur med dig heller.
Djuren kan börja hitta på märkliga ovanor istället, om de inte trivs.

Brita blev gammal på gården och fick tillslut ett barnbarnsbarn till sin stora lycka och glädje.

Beteby är än i dag en gård som stolt fortsätter försvara och bevaka rätten få dela med sig kunskap, säkerhet, humanismen och trivsel av Marie-Louise med nära och kära till sina gäster, häst -och djurägare och andra personer som tillitsfullt kan ta emot och vårda det ömt.

Beteby är en gård där djur alltid kommer trivas och leva lyckliga i alla sina dagar.

Så är sagan om gården Beteby som ligger i en dalgång vid en å slut.






Referenser
Aspberg, Karin(2010),Västerhaninge
Dennisdotter, Emma(2008) Storytelling, Liber Förlag                           Högskolan Halmstad(2010)




2021-11-10                                                                                                               All rights reserved