Det var en gång en gård som hette Beteby och som låg i en dalgång vid en å, som var större än den som finns vid Tyresta.

På Beteby fanns det husdjur som kor, hästar, fasaner och höns. Det var väl känt på orten, hur bra djuren trivdes på Beteby och hur bra de togs om hand. Det sägs, att kvinnorna på gården arbetade hela tiden nära liv och död och satte avtryck med sina kunskaper och sina tankar om humanismen, att man ska hjälpa varandra utan att ha egna vinstintressen i sak. Kvinnorna ansåg nämligen, att människorna hade ett lika värde. Och det var också därför djuren trivdes på Beteby, sa man.

Man vet, att en kvinna flyttade en gång med sin man till Beteby. Kvinnan hette Brita Ersdotter.
Efter några år blev Brita änka och fortsatte själv driva gården och arbetet. Djuren trivdes och fann stillhet och ro på Beteby.

För det är nämligen så, är du inte trygg i dig själv och trivs inte, så trivs inte dina djur med dig heller.
Djuren kan börja hitta på märkliga ovanor istället, om de inte trivs.

Brita blev gammal på gården och fick tillslut ett barnbarnsbarn till sin stora lycka och glädje.

Beteby är än i dag en gård som stolt fortsätter försvara och få dela med sig kunskap, säkerhet, humanismen och trivsel av Marie-Louise med nära och kära till sina gäster, hästägare och andra personer som tillitsfullt kan ta emot och vårda det ömt.

Beteby är en gård där djur alltid kommer trivas och leva lyckliga i alla sina dagar.

Så är sagan om gården Beteby som ligger i en dalgång vid en å slut.






Referenser
Aspberg, Karin(2010),Västerhaninge
Högskolan Halmstad(2010)




2021-04-06                                                                                                               All rights reserved